Här lite utförligare information om hur våra mål:

Vi vill visa att Shakespeare är en man för alla tider

Pjäsförfattaren Ben Jonson (1572 - 1637) , sa att Shakespeare var en man "för alla tider" ("He is not of an age, but for all time"). Föga anade han förstås hur rätt han skulle få. I dag spelas Shakespeares pjäser över hela världen. De flesta svenskar torde känna till i alla fall några pjäser. Vad innehåller pjäserna? Vilka frågor tar de upp och hur förhåller vi oss till pjäsernas innehåll. Klart är att många av de ämnen som Shakespeare behandlar leder mot sådant som alltid tycks ha sysselsatt människan. I Othello låter Shakespeare Jago tala om svartsjukan som "ett grönögt monstret som vill leka med det byte det förtär", i Rickard III visas en ondskefull människa upp, i Romeo och Julia lär vi oss att kärleken är blind. Shakespeares pjäser är fulla av liv, de innehåller mycken visdom, humor och tragik, och man kan ibland förvånas över hur gripen man kan bli av dem. Vi kommer att ta upp frågor som enskilda pjäser berör, skriva om dem i relation till pjäserna och förhoppningsvis inspirera människor att se och läsa vad Shakespeare har skrivit.

Vi vill sprida information om Shakespeare och hans verk

Att man sprider information om en författare i ett litterärt sällskap kan låta som en självklarhet, men när det gäller Shakespeare kan det vara svårt, eftersom vi vet så lite om honom. Den mest förhärskande teorin är att han föddes i Stratford-upon-Avon 1564 och dog i samma stad 1616. Två andra teorier är att pjäserna skrevs av Edward de Vere, earl av Oxford (1550-1604) eller av filosofen Francis Bacon (1561-1626). När det gäller Stratford-teorin finns inte mycket konkreta fakta. Mark Twain har på ett roande sätt fått ner på två A4-sidor (läs). Trots detta finns det oerhört mycket skrivet om Shakespeare. I en aldrig sinande ström har böcker getts ut om honom, om hans pjäser och om den tid i vilken han verkade. Det faktum att vi faktiskt vet ganska lite om Shakespeare, och att vi faktiskt inte kan vara riktigt säkra ens på det vi tror oss veta, har gjort teorierna många och gett fantasin fritt spelrum. Många har skrivit om Shakespeare och hans verk på så sätt att man tagit pjäser och sonetter som ett slags självbiografiska utgångspunkter. Utifrån pjäserna har man kunnat se hur Shakespeare tänkte och därmed tänka sig hur författaren kan ha tett sig. Fortfarande rör det sig förstås om spekulationer. Därför är också mytbildningen kring Shakespeare enorm, något som vi kommer att skriva om både här och i "Shakespeare", Shakespearesällskapets medlemstidning.

Vi vill verka för nyutgåvor av Shakespeares pjäser på svenska

I mitten på 1800-talet översatte Carl August Hagberg Shakespeares dramer, ett jättearbete som betytt oerhört mycket för teatern i Sverige. Hans översättningar har blivit klassiker, och fortfarande rör man inte gärna kända citat i Hagbergs version, som t.ex. "ur led är tiden" och "eftertankens kranka blekhet". Nya utmärkta översättningar har gjorts av bl.a. Göran O Eriksson och Britt G Hallqvist. De har med varsam hand förnyat utan att förfalla till "popspråk", något man ibland kan höra i modernare uppsättningar. Allan Bergstrand och Åke Ohlmarks är andra som förnyat Shakespeare i sina översättningar. Ordfront gav ut ett antal utmärkta nyöversättningar på 80-talet, vackra böcker som nu också finns i pocket. En fördel med en översättning framför originalet, är det faktum att man just kan modernisera, eller rättare sagt göra texten begripligare. Shakespeares engelska talas inte i dag och är därför svårbegriplig även för en engelsman. Vi vill på olika sätt stimulera till översättning av Shakespeares pjäser. Vi kommer därför också att försöka få till stånd en utgivning. På så sätt kan teatrar stimuleras att spela pjäser, som genom nyöversättningar kan få en annan spänst och en spelbarhet, än den de kanske hade i en äldre språkdräkt.

Vi vill bevaka utgivning av böcker om Shakespeare och hans verk

Det har skrivits otroligt många böcker om Shakespeare, både om hans liv och om hans verk. Biografiska fakta är knapphändiga och en del menar att man inte vet någonting alls om exempelvis Shakespeares tid i London. Vissa menar också att det inte är Shakespeare själv, utan en eller flera andra som har skrivit pjäserna. Dessa teorier kommer vi att redogöra för här, samt hänvisa till böcker som tar upp frågorna. Mycket har skrivits också om Shakspeares pjäser, och fortfarande utkommer böcker i strid ström. Vi kommer att recensera såväl nya som äldre böcker. På engelska språket har utgivningen varit enorm. En litteraturlista med korta kommentarer kommer att publiceras på denna sida.

Vi vill verka för att Shakespeares pjäser sätts upp på teatrar i Sverige

Shakespeares pjäser sätts förstås redan upp på olika scener i Sverige. Vissa pjäser dominerar utbudet. Hamlet, Trettondagsafton, Macbeth och Kung Lear är exempel på "säkra kort", pjäser som traditionellt drar stor publik eftersom de är välkända. Vissa utmärkta pjäser sätts sällan upp, kanske pga. att man befarar att publiken ska utebli. Ett exempel på en sådan pjäs är Som ni behagar, en av Shakespeares "problempjäser", något man kallar vissa komedier, som har lite mer att säga än den traditionella komedin. Vi vill stimulera till uppsättning av Shakespeares pjäser, både kända och mer okända. I detta arbete är det naturligt att samverka med översättare, eftersom en av anledningarna till att mer vissa pjäser sällan sätts upp, kan vara just de något ålderdomliga översättningarna.

Vi vill sprida information om shakespeareuppsättningar på scen och på film

I Hollywood sa man för ett par år sedan att man hittat en ny manusförfattare - Shakespeare - och faktum är att det under de senaste årtiondet gjorts en hel del film på Shakespeares manus. Kenneth Branagh har varit en förgrundsgestalt, och hans version av Henry V gjorde stor succé och nominerades till en Oscar, vilket är en stor sak i filmbranschen, även om det i och för sig inte behöver säga något om en films kvalité. Dock tyckte många att Branagh lyckades väl. Laurence Olivier filmade pjäsen 1944, och gjorde pjäsen till ett patriotisk hjälteepos. Filmen t.o.m. tillägnades de brittiska invasionstrupperna i Normandie. I Branaghs version tycker många att pjäsen framstår som en antikrigsfilm där han i sin regi försöker skildra krigets elände. Dessa två uppsättningar visar hur olika man kan tolka en pjäs. Genom regi och genom att utelämna scener kan man tolka pjäser på olika sätt. Oliviers tog i sin version av Henry V t.ex. bort en förrädarscen, en scen som man inte tyckte passade in under kriget. Andra pjäser som filmats med framgång under 90-talet är bl.a. Othello, Hamlet och Rickard III. En omdiskuterad version av Romeo och Julia (med Leo di Caprio som Romeo) utspelas i maffiamiljö där familjefejden mellan Montegues och Capulets är som hämtad ur en gangsterfilm. Alla tycker inte om dessa moderna versioner. Vi kommer att låta olika människor komma till tals i och recensera olika versioner av Shakespeares pjäser. Vi kommer också att bevaka uppsättningar av Shakespeares pjäser på landets scener, rescensera och kommentera. Dessutom vill vi i viss mån presentera och recensera uppsättningar med Royal Shakespeare Company i London, samt en och annan föreställning på Globeteatern.

Vi vill verka för kontakt och samarbete med liknande sällskap i andra länder

Shakespeare spelas runt om i världen och intresset för pjäserna är stort. Att samarbeta med liknande organisationer i andra länder och i andra kulturer ser vi som en del av vår verksamhet. Att utbyta idéer om hur pjäser, och därmed viktiga tankar kring innehållet, är vi som något vi vill utveckla. I andra kulturer kan sådant vi själva ser som självklart te sig mycket märkligt. Ett exempel är den engelska antropologen Laura Bohannan, som i artikeln "Shakespeare in the bush" beskriver hur hon under ett fältarbete hos ett naturfolk, som kvällslektyr hade tagit med sig Hamlet. När man frågade henne vad hon läste, berättade hon historien om Hamlet, farbroderns svek och Hamlets hämnd, något som detta naturfolk inte alls kunde förstå utifrån sina egna kulturella förutsättningar och sätt att se på tillvaron. Vi kan också se japanen Kurosawas tolkningar av t.ex. Macbeth och King Lear och märka kulturella skillnader i behandling och tolkning av pjäserna. Vi vill också samarbeta med teatrar, institutioner, utbildningscentra samt enskilda personer som på olika sätt sysslar med Shakespeare och hans verk.

Roland Heiel /ordförande/